LifeasHanna

Var så extremt trött och skulle ta en powernap för att ens kunna öppna boken och koncentrara mig, valde at prioritera matte så började med det när jag vaknade efter 1,5 timme! På grund av lite saker som hänt så var mycket borta som jag var tvungen att läsa in igen, jag vill verkligen förstå och kunna banka in det i skallen så det vart att jag pluggade matte.

Klockan började närma sig 21.30 och jag känner verkligen att jag orkar inte mer och om jag ens försöker få in mer kommer hjärnan att säga upp sig, 60glosor i spansa väntade då på mig. Hstoria prov, sten prov kanske inte så stort men måste ändå kunna det, matte prov och ca 60 spanska glosor denna vecka. Var lite tungt i början på veckan då jag insåg att det skulle bli rätt mycket och jag brukar kunna orka med det mesta men nu känner jag att det tar stopp. Blir lite hysterisk när jag är trött och inte orkar mer så dyndrar ner till mina föräldrar och står och skriker att jag orkar fan nte plugga mer och att alla är störda som tror att klarar det, har väldigt höga krav på mig själv i matte speciellt. Satt och prata med pappa som erbjöd sig att hjäpa till att plugga spanska, han tyckte dock jag skulle prioritera matte och sådant mer han vet att jag hatar spanska och att det kanske vart lite för mycket.

Lite gammalt skit drogs ändå upp hos kuratorn kändes väl lite jobbigt, hela tiden är jag håller jag på med något, hinner inte ta det lugnt. Märkt de att jag pallar inte stress men det är samtigt ett sätt som försvarar mig själv på, nu n'r ag ligger i sängen och vet att jag inte behöver gå på spanskan i morgon (pappa skulle sjukanmäla) så släpper lite av min stress och alla känslor svämar över i kroppen. När jag ligger i min säng på kvällen kan tankarna ibland sväva iväg kanske inte mot allt så glada saker så som gamla minnen man helst vill glömma. Har aldrig haft tid att bearbeta sådant skit är väldigt snabb på att få kontrollen igen och trycka ner allt, när jag sedan kan kopla av så kommer allt upp till ytan och det brister, så som det gjorde ikväll.

Nu ska jag sova igen så jag orkar upp i morgon och klarar sten- och matteprov

Puss god natt<3

Hur kommer det sig att när man är ledig så vaknar man bara någon timme efter att klockan skulle ha ringt och är super pigg? Vaknade för ca 30min sedan och kände mig inte alls trött och så somna jag ändå rätt sent inatt, en timme gör stor skillnad i humor och kraft.

Svinigt sugen på frukost även fast jag har ont i magen, jag som aldrig hinner/orkar äta frukost på morgonen annars. Valmöljigheter finns
- Äta frukost
- Duscha
- Sitta kvar vid datorn
- Plugga
- Sova en stunt till

Sistnåämda skrev jag upp för jag fick en våg av trötthet över mig men men skulle mest tipa på att jag äter frukost vid datorn till någon rolig film jag ladda ner igår. Hoppas ni har skoj i skolan eller vad ni nu gör, puss hej <3

Detta inlägg kommer handla om varför jag måde skit psykiskt dåligt förra veckan.

Allt började med en helt vanlig dag, sen som vanligt springer ner till bussen och ser att tåget kommer, vet att det är 50%risk att bussen hinner komma och åka om man står och väntar på att tåget passerar. Väljer att springa över eftersom tåget är 200-300 meter bort och det är enkelspår utan bomar bara springa.

Hat just sprungit över rälsen och vägen när jag hör en smäll, vänder mig om och ser att det flyger något men kan inte få grep om saker. Vet att jag skickar iväg lite sms om att någon blivit påkörd men fortfarande så fattar jag inte vad jag sett och vad som hänt. stationen efter hoppar en kompis på "Vet du vad som just hänt?" frågade hon "Någon har blivit påkörd av tåget" svarade jag som om de var den sjävklaraste saken i världen.

Resten av dagen är i stort sett svart vet att jag ringde pappa och var hysterisk, något jag alltid kommer minnas är dock smällen upprepas i huvudet om och om igen i dagar efter. Även bilden av tåget som kommer och bara på några meter lyckas stanna (ska ta ca 400m för tåget att stanna), skolväskan på spåret och folk som går längst spåret.

Ibörjan var allt skit tänkte mycket på "om jag hade stannat" men kändes bättre när hon överlevde. Även fast jag vet att det var hon som inte kollade sig för när hon skulle pasera spåret får man ändå skuldkänslor. Men är glad att hon lever och chanserna för överlevnad är inteså stor, blir man träffad av en bil som kommer i 60 är risken 90% att man dör., tåget går betydligt fortare skulle jag tro så man kan säga att hon hade änglavakt.

Jag mår i alla fall bättre och tror även att hon gör de men chocken jag fick är inge skoj, nga minnen inget fastna tisdagen var jag som en zombi. I sådana stunder som man verkligen mår sämst är jag glad att jag har sådana underbara vänner, massa pussar och kramar till er<3<3<3<3

Min dåliga uppdatering fortsätter även idag men kan meddela att jag bara pluggat matet hela dagen samt sovit. Dags för mig att sova nu så puss godnatt <3