Tisdag 24/3
Detta inlägg kommer handla om varför jag måde skit psykiskt dåligt förra veckan.
Allt började med en helt vanlig dag, sen som vanligt springer ner till bussen och ser att tåget kommer, vet att det är 50%risk att bussen hinner komma och åka om man står och väntar på att tåget passerar. Väljer att springa över eftersom tåget är 200-300 meter bort och det är enkelspår utan bomar bara springa.
Hat just sprungit över rälsen och vägen när jag hör en smäll, vänder mig om och ser att det flyger något men kan inte få grep om saker. Vet att jag skickar iväg lite sms om att någon blivit påkörd men fortfarande så fattar jag inte vad jag sett och vad som hänt. stationen efter hoppar en kompis på "Vet du vad som just hänt?" frågade hon "Någon har blivit påkörd av tåget" svarade jag som om de var den sjävklaraste saken i världen.
Resten av dagen är i stort sett svart vet att jag ringde pappa och var hysterisk, något jag alltid kommer minnas är dock smällen upprepas i huvudet om och om igen i dagar efter. Även bilden av tåget som kommer och bara på några meter lyckas stanna (ska ta ca 400m för tåget att stanna), skolväskan på spåret och folk som går längst spåret.
Ibörjan var allt skit tänkte mycket på "om jag hade stannat" men kändes bättre när hon överlevde. Även fast jag vet att det var hon som inte kollade sig för när hon skulle pasera spåret får man ändå skuldkänslor. Men är glad att hon lever och chanserna för överlevnad är inteså stor, blir man träffad av en bil som kommer i 60 är risken 90% att man dör., tåget går betydligt fortare skulle jag tro så man kan säga att hon hade änglavakt.
Jag mår i alla fall bättre och tror även att hon gör de men chocken jag fick är inge skoj, nga minnen inget fastna tisdagen var jag som en zombi. I sådana stunder som man verkligen mår sämst är jag glad att jag har sådana underbara vänner, massa pussar och kramar till er<3<3<3<3
