LifeasHanna

När jag gick i 5:an skulle klassen splitras, vi fick då skriva en lisat med tre namn på kompisar vi ville gå med.
Kan förså att det blir orättvist men samtidigt tycker jag att det  kan vara skönt att ha med sig sin kompis, det finns hur många för och mot argment som helt. Om man nte börjar md sin kompisa som man umgås mest med söker man kontakt med andra men de finns dem som har svårt för sådant. Det ä väldig mycket från person till person.

Inte heller kan alla från den gamal klassen börja  den nya, var nästan så för mig, jag hade över halva min klass med mig och de nya som kom vart lite utanför. Splitra de lite stökiga gängen istället och man känner inte bara en person från klassen, finns oftast flera man känner. Det går inte att göra att alla blir nöjda och ibland får man bara acceptera läget tyvär, förr eller senare löser det sig. Om man verkligen inte står ut med sin klass kan man byta, komma md inställningen det här är skit och kommer alltid vara det leder till just att det blir skit.

Inte är det lätt att alltid tänka positiva tankar, jag är nog inte rätt person att säga glada tankar ska man tänka. Det är något man måste lära sig allt i livet kan vi intefå serverat på silvertalrik, inte ens de med silverskedd i mun...