Problem går inte att springa ifrån
Är grinig och sur, orkar inte ett skit mår bara allmänt skit som vanligt.
Varför ska man hela tiden få tillbaka gammalt skit, aldrig få glömma, aldrig gå vidare. Inget går som jag vill, världen agains Hanna. Nu tycker ni säkert att jag överdriver men alla har vi någon gång en dag då allt bara känn menngslöst.
Man tror man lämnat de bakom sig, man tror för mycket och man ser allt det goda. Varför vara så blåögd? De flesta är bara ute efter sin egna lycka, lika så är väl jag. Hur men visar det är väldigt olika men alla ä vi ute efter lyckan, vår egna lycka.
Ibland känns det som man vandrat rakt in i en vägg tur är det att folk tar emot när man faller. Att ha en axel att gåta mot och bara få skita i andras problem, allt orkar man inte bära på själv. Begå samma misstag om oh om igen är inget man orkar lyssna på, skit samma om jag är dålig person bara för att jag inte orkar ibland, att endel aldrig ska lära av misstag. Även jag gör misstag oh lär mig inte alltid av dem men inte tynger jag andras axlar med det.
Känna sig älskad och veta att folk finns för en värmer alltid. Den som står där men den tröstade axeln är inte alltid den man trott. Inte hjälper det att jag mår sjuk äckligt i halsen med, måste kolla upp det snart, min kära mor ska fixa tid hos farbror doktor.
Tillbaka till mitt kära pluggande, ibland undrar jag om jag verklign kommer orka tre år med allt detta plugg.
Varför ska man hela tiden få tillbaka gammalt skit, aldrig få glömma, aldrig gå vidare. Inget går som jag vill, världen agains Hanna. Nu tycker ni säkert att jag överdriver men alla har vi någon gång en dag då allt bara känn menngslöst.
Man tror man lämnat de bakom sig, man tror för mycket och man ser allt det goda. Varför vara så blåögd? De flesta är bara ute efter sin egna lycka, lika så är väl jag. Hur men visar det är väldigt olika men alla ä vi ute efter lyckan, vår egna lycka.
Ibland känns det som man vandrat rakt in i en vägg tur är det att folk tar emot när man faller. Att ha en axel att gåta mot och bara få skita i andras problem, allt orkar man inte bära på själv. Begå samma misstag om oh om igen är inget man orkar lyssna på, skit samma om jag är dålig person bara för att jag inte orkar ibland, att endel aldrig ska lära av misstag. Även jag gör misstag oh lär mig inte alltid av dem men inte tynger jag andras axlar med det.
Känna sig älskad och veta att folk finns för en värmer alltid. Den som står där men den tröstade axeln är inte alltid den man trott. Inte hjälper det att jag mår sjuk äckligt i halsen med, måste kolla upp det snart, min kära mor ska fixa tid hos farbror doktor.
Tillbaka till mitt kära pluggande, ibland undrar jag om jag verklign kommer orka tre år med allt detta plugg.
Kommentarer
Trackback
