John Blund

Jag har blivit lite smått beroende av John Blund, om ni inte redan märkt det så skriver jag ofta att jag ska vänta på honom. Figurer från barndomen, den tidiga barndomen kanske man ska säga för vad räknas man egentligen som? Man är inte vuxen och man är inte barn, blandningen av det blir tonåring med humörsvägningar.

Ibland önskar jag att jag var den lilla oskyldiga flickebarn man var när man var yngre, ville inte säga liten för klassar mig än som liten. Vara barn och liten så länge man kan varför inte ta vara på det? Mognaden kommer och personer som försöker agera mogna när de egentligen inte är det är sorgligt, som mig ibland då.

När det är jobbigt och tungt eller man ligger sjuk i sin säng, vill man då inte att mamma ska komma och fråga hur det är, bry sig lite extra. Märker jag själv bara min kära mo kommer in till mitt rum skriker jag UT! Allt går som sagt upp och ner med världens fart så håll i hatten...

Pusseipusgs godnatt <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0