Home sweet home

Nu är jag hemma igen efter dagens kväll. Skratt och dumma idéer (mest från min sida). Kan inte påstå att dett är varmt är röd både om fötter och fingrar, ge mig växthuseffekten!

Lite värme i kroppen fick man dock när man stod på stationen och hör hur det är något bakom en, tror ni inte man får panik. Två tjejer själva på en mörk station, skulle visa sig att vi inte var så ensamma som vi trott.

Fram ur en soptunna flyger en katt(!) paniken bryter lös och jag flyger på min kompis.

Är man ibland inte lite överkänslig? Men är väl bättre att vara lite extra nojig än att tro att allt är lugnt. Det händer saker som vi inte akn blunda för och som vi måste arbeta med. Man är inte säker bara för man har mobilen i handen skriker som en galning i den eller om man går två.

Glömde berätta om igår när jag gick mot bussen så kommer de fram en kille/gubbe i 25-30åldern, han kommer från en skogsdunge där folk brukar rasta hundar. Tog ett tag innan jag tänkte på att han inte följde stigen eller hade någon hund inte heller är det någon genväg. Tycker sådant är väldigt obehagligt speciellt när endel lampor aldrig lyser, varför är det alltid samma lapor som är trasiga och på de läskigaste ställena? Man låter fantasin skena iväg och tror det är någon galen mördare eller våldtäktsman. Men är det slumpen som gör att lampan alltid är trasig där folk blivit våldtagna eller är det någon som med flit haft sönder just den lampan i just den skugsdungen?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0