LifeasHanna

Det här har vi inte skrivit för att du ska sluta dricka alkohol. Vi vet allför väl att många människor har upplevt några av sina roligaste stunder tillsammans med alkohol. Du är väl som folk är mest: Du vill gärna dricka alkohol. Men du vill ogärna bli alkoholist.

Men vad få människor känner till är vilken risk risk just de själva har att drabbas av alkoholproblem. Något som alla borde tycka var intressant. Det finns alltså saker som du förmodligen inte vet om som har direkt med din egna risk att göra. Därför tänkte vi berätta rätt upp och ner hur det är.

Vi intalar oss nog att alla alkoholproblem drabbar andra människor. Inte starka, sociala och utåtriktade peroner (som vi själva är). Problemet är att det inte är sant. Ingenting tyder på att det bara är ensamma, svaga eller olyckliga människor som blir alkoholister. Alkisarna man ser på parkbänkar tycks visserligen vara allt det där. Men de har ingen representativ grupp. De syns rätt väl. Men de utgör bara några få procent av landets alkoholister. Tvärtom finns det forskning som visar att impulsiva, sociala och sensationssökande människor har lättare att trilla dit. (att alkoholister ofta har psykiska problem är bvisat. Men alkoholproblemen har oftast kommit först och de psykiska problemen sen.)

Nu kommer vi till något viktigt: Risken att drabbas av alkoholproblem är individuella. Det är som fetma. Somliga går upp ett kila av att snegla på en påse godis, andra kan äta vispgrädde med sked utan att lägga på sig ett hekto. Det är helt enkelt orättvist inrättat från första början. Samma sak är det med alkoholproblem. Därför kan man inte jämföra sig med människor runtomkring sig. Det spelar ingen roll att någon av ens kompisar tycks dricka mer än vad man själv gör. Man har olika förundsättningar. Det ä orättvist. Man måste ha lite koll på hur man själv ligger till.

Men naturligtvis har alkoholproblem också med livsstilen att göra. Man kn inte bli beroende av alkohol om man inte dricker någonting. Och den som dricker tillräckligt mycket och ofta blir garanterat beroende så småningom. Däremot tar det olika lång tid för olika människor.

Arvet har betydelse för hur snabbt det går. Om man har någon förälder eller mor-/farförälder som är beroende av alkohol har man högre risk att själv få alkoholproblem. Det ligger och lurar i arvsmassan som vilket anlag som helst. Att det ligger så kan man se när man studerar tvillingar som har vuxit upp i skilda miljöer. Dem vars biologiska föräldrar är beroende av alkohol löper helt enkelt större risk att själva bli det.

Toleransnivån är också avgörande. Att man har hög toleransnivå betyder att man kan dricka mycket alkohol utan att bli full. Kan man det så är det större risk att man blir beroende än om man påverkas lätt. Det finns människor som har medfött hög toleransnivå. Du får tänka dig tillbaka till den tid då du började dricka alkohol. Blev dina kompisar fulla långt före dig, trots att ni drack ungefär lika myket? Kunde du supa vem om helst under bordet? I så fall kanske du har en medfött hög toleransnivå. Det är inte så vanligt att man har det. Men fler än hälften av de som både har alkolism i familjen och medfött hög toleransnivå får alkoholproblem själva.

De flesta som blir beroende av alkohol har hög toleransnivå. De allra flesta (ca 75%) har den inte medfött, utan har jobbat sig till den genom att drcka en massa. Fok som tål mycket sprit brkar ofta skryta om det som om det vore något bra. Men bra "ölsinne! Är inget annat än bevis på att man har lättare att få alkoholproblem. Om man däremot har låg tolerans och blir berusad efter några få glas, är det faktiskt mindre risk att man får alkoholproblem. Tvärtemot vad många tror alltså. Detta gäller fårstås bara om man låter bli att dricka mer och mer så att man höjer sin toleransnivå.

Hur vet man då om man ligger nära beroendegränse? Ett sätt att beskriva det är så här: Tänk did att varje människa har en linje över kroppen. En slags nivå som sak uppnås innan man blir alkoholist. För somliga sitter linjen vid fotknölarna. Andra har sträcket i öronhöjd. Förr eller senare når man dit om man bara blir berusad tillräckligt många gånger. För de som har sitt streck långt ner går det ganska fort tt dricka över det. För de som har strecket högt upp tar det lite länre tid. Men när man har passerat strecket haralkoholoen tagit kommandot över en och blivit viktigare än vänner, familj, jobb och löften.

Att ta ett glas vin till maten eller en öl efter jobbet är för de flesta inte något steg på vägen mot beroende. Det är berusningsdrickandet som är boven. Varje gång man blir full höjer man sin toleransnivå och varje gång man höjer sn toleransnivå närmar man sig strecket. Ur det perspektivet är det lättare att srida ut sitt drickande över veckan än att hälla i sig allt på fredagar och lördagar. Det finns många som tror att definitionen på en alkoholist är någon som dricker varje dag, medans det är fritt fram för vanligt hederligt folk att ta sig en bäcka verje helg. S är det inte. I verkligheten finns det männsikor som kan dricka ett eller ett par glas vin om dagen i hela sitt liv utan att någonsin få problem. Sedan finns det en massa människor som börjar med att festa på helgerna, fortsätter fetserna på vardagar och hamnar i ett beroende så småningom. Det spelar dessvärre ingen roll om man är glad eller ledsen när man dricker. Att ha kul är lika riskabelt som att dränka sina sorger.

Hur man reagerar på alkohol spelar däremot ingen roll. Det finns männsikor som helt enkelt inte mår särskilt bra när de dricker. Som blir sömniga, flammiga på halsen och lätt illamående efter ett enda glas vin. Att en sådan person ska bli alkoholist är ju rätt osannolikt. I gengäld finns det en massa folk som mår finemang under berusning. Som upplever att de bli roligare, modigare, gladare, snyggare. Som älskar själva ruset. Som eftersträvar själva ruset. Självklart är man ute på halare is om man är en sådan figur.

När man väl har blivit fysiskt beroende av alkoholen är det omöjligt att dricka normalt. Då har alkoholoen blivit chef över alltihop och man dricker mer och mer trots att man borde hålla sig nykter resten av livet. En ynka öl kan få en person som är beroende att ställa allt som egentligen var viktigt åt sidan. Men innan man har blivit beroende dyker det upp vanringssignaler. I det läget har man fortfarande god chans att göra något åt saken. Varningssignalerna kan exempelvis vara att man alltid är den som är sist kvar på fester. Att man gör bort sig på fyllan och säger saker man ångrar. Att man kommer försent till jobbet för att man är bakis och att man får minnesluckor ibland. Exempelvis. Om man inte trappar ner i det läget går man snart över sin gräns och blir beroende.

Man kan också jämföra med solariesolande. På åttiotalet hade alla med självaktning tiokort på solarium. Många solade flera gånger i veckan och talade gärna om det till höger och vänster. Nuförtiden är det annurlunda. Nog solar folk solarium än ida. Men kanske inte flera gånger i veckan. Kanske viftar man inte heller med sitt tiokort och kanske tycker man itne längre att det är fånigt att vara blek. Det beror förmodligen på att man vet mer om riskerna med solande nu för tiden. Man vet att man riskerar cancer, särskilt om man har ljus hy och rött hår och att huden åldras i förtid.

Att man pratar högt om sna fylleminnen på jobbet , att man vill ha medlidande för sin ohyggliga baksmälla, att man tjtar på den som dricker mineralvatten att skärpa sig och beställa en drink - beror kanske också på kunnskapsbrist. För om alla visste det du nu vet skulle de kanske hålla detaljerna om sin baksmälla för sig själva. Många skulle förmodligen fortsätta att ha kul och bli fulla någon gång. Men kanske inte lika fulla och kanske inte fullt lika ofta. De skulle inte göra livet surt för den som tar ett glas vatten och de skulle nog inte låta sig imponeras av den som alltid är sist kvar på fester. Utan snarare oroa sig litegran.

Det här var en väldigt massa inormation, men vi har anledning att tro att den behövs. För att ett av många obehagliga statistikexempel 19% av alla män i Sverige får allvarliga alkoholproblem någon gång i livet. Detta är inte som det brukar vara i landet där det står att hissen tar 500kilo när den egentligen tar två ton. Detta är faktiskt sant. Det är lättare att bli alkoholist än vad du tror.

Hej då från alkoholkommittén